Nästa hela veckan har jag till och från känt mig nere, trött och orkeslös. Igår kväll var som värst, och det är inte det att jag egentligen har mått dåligt, utan mer att hjärnan inte alls vill jobba åt mig. Precis så har det känts, och jag kände att det är otroligt jobbigt. Allt är jobbigt. Och när jag och min man pratade på kvällen så kändes allt bättre, för vi kom på att det är ju hjärnans sätt att säga, hit med socker, hit med allt gott och om jag inte får det så stänger jag ner dig. För egentligen äter jag nyttigare än vad jag någonsin har gjort, och kroppen mår bra, men hjärnan vill ha det han är van att få. Så den är beredd att göra vad som helst. Tills den vänjer sig vid annat så klart. Men om jag inte känt att jag faktiskt inte gör något fel eller lustigt, så hade jag nog kunnat ge upp igår. För det är jobbigt att må dåligt.

De böcker jag har läst om hälsa och byta livsstil skriver bara om hur bra de mår efteråt, men vägen till att må toppen innebär ofta en period av att må dåligt, för att hjärnan och kroppen måste ställa om sig. Så det är bara att härda ut och ta det lungt och ha tillförlit till att allt kommer bli så mycket bättre...

Men det var så tydligt att det var hjärnan som sa ifrån, inte kroppen, och jag tycker det säger något om vilken kraft vår hjärna har och att vi måste lära oss att samarbeta med den, att vi kan styra den så att vi inte undermedvetet styrs av den. Om vi människor får mer kontakt med vår hjärna och förstår att vi kan påverka våra tankar, då har vi så mycket att vinna. Då blir vi mer hela som människor tror jag.

Ha nu en riktigt bra dag!